Att skapa stjärneblink

Apropå det där med att alla missbruk är till för att döva vår vackra obegränsade själ med sina oanade förmågor.
Att alla fantastiska möjligheter bör tas från oss sakta men säkert, och istället ska vi ta till ”sysselsättningar” såsom tv, ätande, jobb, och andra acceptabla  missbruk. Allt för att döva den inre kraften, den som inte får flöda fritt.

     Den lilla flickan ligger mjukt omsluten i sin vagn, det är mörkt och hon tittar upp i en sky av små lysande, glittrande prickar som kallas för stjärnor.  Sakta flyttar hon blicken från punkt till punkt och på varje ny plats där hennes ögon stannar till, framträder mängder med nya glittrande prickar.
Hon rör långsamt på armar och ben, och dirigerar med dem blinkningarnas mängd och hastighet. Hon sveper med fötterna upp mot himlen, och som penseldrag borstar de glitter och blinkningar över stjärnorna. Den lilla flickan rör även på händer och armar och några bleka månbelysta molnrester rör sig på samma svepande sätt.

     Hon är mycket nöjd och fullt uppslukad av det hon gör. Att skapa och dirigera alla de glittrande små punkterna och molnen kräver hennes fulla uppmärksamhet. Allt är behagligt, mörkt, mjukt och lagom varmt. Så småningom somnar den lilla flickan fullt tillfreds mitt i skapandet av ännu fler stjärnor och med ett nytt svep av hennes stjärneblink-blick.

     När hon vaknar igen är det inga stjärnor hon ser utan det välbekanta som brukar kallas tak. Hon fäster blicken på ett ställe i det vita släta och koncentrerar sig, ingenting händer. Flickan riktar blicken mot en ny plats, tittar noga och rör på armar och ben. Inga stjärnor skapas, inga blinkningar syns. Hon försöker igen och igen, men inget händer.

     Hon känner ingen nöjdhet längre, utan något annat inne i henne börjar växa och ta plats. Något som gör att hon viftar allt mer ryckigt med armar och ben, borta är allt mjukt och svepande. När det nya i henne har blivit ännu större öppnar hon till slut munnen, och ut kommer ljudet som förklarar känslan.
Strax kommer den stora som tar and om henne, talar mjukt till henne, tar fram gummigrejen och stoppar den i flickans mun. Behovet av att suga infinner sig på en gång, hon suger beslutsamt på den, tittar på föräldern som talar mjukt, vänder sedan upp blicken en sista gång och försöker framkalla stjärnor med ögonen. Ingenting händer, inget alls, och hon ger sakta upp. Flickan övergår till att suga ännu mer och en nästan lika behaglig känsla börjar infinna sig.

     Men helt bra är det inte att inga stjärnor blir till när hon tittar. En liten otrevlig känsla biter sig fast långt där inne i henne, och hon suger lite extra hårt.

En vacker dag – som man säger i sagorna – kommer hon förstå att den obehagliga känslan kallas misslyckande.

Men det hon lärt sig redan nu är att obehagliga känslor går att döva med något annat. Bara man suger tillräckligt intensivt, ger upp lite grand, och inte lyssnar inåt alltför mycket.

natt-1

/T

Annonser

Om thorgun

Det blir rätt många intressen när man tänker efter. Maten vi äter, trädgården vi odlar, fotografering förstås, sömnad och kreativt skapande, olika vetenskaper, och sist men inte minst STJÄRNOR.
Det här inlägget postades i Sagor för tilltuffsade öron och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s