Kan en nylonstrumpa från 1962 förändra ditt liv?

Det var 1:a april igår, och som vanligt många aprilskämt i tidningar och Tv, på kvällen fick jag syn på ett program i SVT:s Öppet arkiv. Det var med igenkänning och ett stort leende jag såg inslaget om Nylonstrumpan från 1962nylonstrumpan
Senare på kvällen märkte jag att minnet inte ville försvinna utan dröjde sig kvar. Tankarna fladdrade omkring och bilder av den kvällen och andra känslor från ”då” dök upp och for runt i mitt huvud.

Min farmor var en av de som klippte sönder en nylonstrumpa den 1:a april 1962, hon tejpade omsorgsfullt upp den över vår Tv av märket Philips. Min pappa och min farfar gjorde halvhjärtade försök att få henne låta bli. Det var ju att kasta pengarna i sjön, klippa sönder finaste paret nylonstrumpor. Förstod hon verkligen inte att det var ett skämt?
Min farmor var påstridig, och även hon var nedlåtande över männens attityd. Hon gruffade och klagade över deras ovilja, tyckte de var negativa till nyheter och inte ville de ens försöka.

Min farmor ansågs helt klart lite dum och lättlurad, därför var det lätt att se ned på henne och ha en nedlåtande attityd. En obildad kvinna, hemmafru, utan fint sätt, uppvuxen bland orosmoment och småpatrask på Andra Långgatan i Göteborg. Troligen en försupen far, och om hennes mor hörde jag henne aldrig berätta något.

Men samtidigt styrde hon vår familj med järnhand. Min farmor kunde manipulera, spela martyr, och få vem som helst att överväldigas av skuldkänslor. Allt detta hade hon utvecklat till en sann konstart, en konstart flera av oss aldrig kunde bli fria från. En konstart som hjälpte till att ta livet av minst två personer.

Och medans tankarna löper runt, ser jag pusselbiten jag fått. En bit som är en del av förklaringen till att jag avskyr dumhet. Dumma människor, och då särskilt dumma kvinnor är något jag i hela mitt liv har haft otroligt svårt för. Kvinnor som inte kan, inte förstår, inte vet, inte orkar, inte klarar av, men med lätthet erkänner sin oförmåga om och om igen, utan att ens ha försökt.

Jag vet, det är inga snälla eller vackra tankar, men nu pratar vi om känslor, och känslor är allt annat än förnuftiga eller rättvisa. Att jag även avskyr sådana saker som manipulativt beteende, martyrskap och människor som lever på andras skuldkänslor blir inte heller så svårt att förstå.

Att någon väljer en väg i sitt liv som går ut på att utnyttja andra, att ljuga, eller bara göra det lätt för sig, är inget jag kan ge mitt bifall till. Och inte spelar det någon roll om människan säger, –Jag var inte medveten om det.
Skadan är lika stor ändå, och den drabbar så många. Den drabbar generation efter generation, som ringar på vattnet formar det oss, förändrar våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn, utan att vi förstår vad det är för eko som vibrerar i oss.

Så, -Hur kan en nylonstrumpa från 1962 påverka vad för sorts människa du blir?
Det är väl inte så konstigt att minnet – hos en nästan 5-årig flicka – av en sönderklippt nylonstrumpa, får bli en symbol för något mycket större. Något så stort att det bland många anses som vanligt beteende och bara mänskligt. En symbol för något som bara är manipulation och maktutövning, eller möjligen egoism och lathet.

Eller,, är det verkligen så, ”bara”?

/T

Annonser

Om thorgun

Det blir rätt många intressen när man tänker efter. Maten vi äter, trädgården vi odlar, fotografering förstås, sömnad och kreativt skapande, olika vetenskaper, och sist men inte minst STJÄRNOR.
Det här inlägget postades i Minnesbilder och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s